Så, jag ska gifta mig i september vilket varit bestämt en längre period, alla gäster har tackat ja (ca 50st), lokalen är bokad men ej avbokningsbar, klänningen måttbeställd och allt är färdigt. En nära släkting gick nyligen bort efter en lång tids sjukdom 3 veckor före mitt bröllop. Denna släkting hade tydligt önskemål att begravas så fort som möjligt. Jag fick veta av min bror att begravningen kommer att äga rum dagen före mitt bröllop först efter att allt var bestämt för begravning. Anledningen till detta är att en annan släkting som inte bor i Sverige skulle komma hit för att gå på mitt bröllop så därför valde de att hålla begravningen medan denna släkting är i Sverige. Jag har fått pikar om att folk tar för givet att bröllopet inte blir av även fast jag inte sagt någonting om detta. Jag bad mina föräldrar att informera min sida av släkten att bröllopet blir av då jag är väldigt konflikt rädd och väldigt rädd för att någon blir besviken på mig. Jag har nu fått till mig att en del inte kommer att komma på bröllopet, vilket jag fullt förstått och har sagt att det är helt okej och man får närvara exakt hur mycket eller lite man vill. Men nu börjar man ifrågasätta mig, de förstår inte hur jag kan göra såhär… Jag känner att de valde att sätta begravningen dagen före mitt bröllop, jag valde inte att ha bröllopet dagen efter begravningen. Och nu börjar det även påstås att detta var det första lediga datumet och att det var den avlidne släktingens sista önskan (att få begravas så fort som möjligt) Jag ringde kyrkan som hen ville begravas i och det finns lediga tider varje helg fram till mitt bröllop, även helgen efter att hen dog… Mina föräldrar säger att de hade avbokat om det gällde deras bröllop och säger ”det är inte deras sak att lösa”. Känner mig sviken men också väldigt skyldig. Gör jag fel?

Ps. De tycker att jag ska skjuta fram bröllopet till nästa sommar men då är jag förhoppningsvis höggravid…

Efter att ha tagit min första sup som 11 åring så tog jag ett beslut för 8 månader sedan. Känns såklart lite ledsamt att aldrig kunna ta en sup igen, speciellt en redig dagsfylla, men det var inte hållbart längre. Är rätt så stolt ändå. En cigg kommer jag nog att ta någon gång igen. Men aldrig mer en sup.

Jag insåg nyss att detta är något man bör ha gjort tidigare, hade aldrig tänkt på det.

Registrerade mig nyss, det känns rätt självklart för mig att göra det, jag skiter i vad som händer med min kropp när jag är borta.

Hoppas många här känner samma sak, det tar bara 5 minuter.

Enligt Socialstyrelsen är cirka 80% av Sveriges befolkning positivt inställda till organdonation. Däremot har bara ungefär 20% av befolkningen registrerat sin inställning i Donationsregistret.

https://www.socialstyrelsen.se/donationsregistret/

Som titeln lyder har jag aldrig förstått rasismen mot samer, det är något jag funderat över sedan barnsben.

Jag är själv inte same och känner ingen som är det, men ibland hör man ändå snack om dom och rätt ofta är det negativt… varför? Typ hört nån som var arg över deras renar för att dom var i vägen, that’s it. När det kommer till rasism mot andra folkgrupper brukar det ju iallafall finnas något som rasisterna enas om, till exempel att folk från Mellanöstern är kriminella och kvinnohatare. Men vad enas dom om gällande samer?

Mitt språk må verka lätt och skämtsamt men min fundering är seriös och jag skulle gärna vilja höra vad ni tycker och tror

Edit: tack för så många svar, mycket nytt jag inte visste förut!

Hej hej!

Min dotter har precis börjat få sin mens , de senaste gångerna har dock mensvärken blivit väldigt outhärdlig och undrar om ni har några tips? Vi kör just nu NSAID produkter men de hjälper inte riktigt , och hon har precis kommit in på en fotbolls akademi och vill inte missa skolan. Och då jag är man och inte riktigt kan förstå så tar ja gärna emot tips på hur jag kan underlätta för min kära dotter. ( obs jag har bokat tid på vårdcentralen)

I just moved here from Chicago, and I’m actually loving it, people are so friendly and it’s so quiet and peaceful, looking forward to start learning the language too

Jag och min partner har 2 barn. Det är jättenice, men det räcker så.

Jag är 40 år gammal och vill inte börja om med småbarn, vab föräldraledighet och liknande.

Min partner är lite yngre än vad jag är. För något år sen tog jag upp att jag ville sterilisera mig, eftersom jag uppfattade att vi var överens om att vi inte skulle ha några fler. Då blev min partner väldigt ledsen och grät en skvätt. När jag frågade om hon egentligen ville ha fler barn svarade hon ungefär ”nej, jag vill inte ha fler om inte du vill, men det känns jobbigt att du skulle sterilisera dig, då blir det slutgiltigt på nått sätt”

Vi kom då fram till att bordlägga frågan ett tag och ta upp den lite senare när alla fått tänka lite mer.

Nu har vi precis haft en sån sär period då hon inte fick mens, jag var orolig och ville att hon skulle göra ett test, vilket hon gjorde. Testet var negativt, jag blev väldigt lättad men jag såg ingen reaktion på henne.

Jag anar att hon mer tänker ”om det råkar hända så kan vi skaffa ett till” vilket jag inte alls är intresserad av.

Nu måste jag ta upp steriliseringsfrågsan igen känner jag. Jag vill inte riskera en sladdis, det duger utmärkt med dom vi har, vi får plats i huset, vi får plats i bilen, ekonomin går ihop.

Jag är orolig över hur hon kommer reagera. Jag vet bestämt att jag inte vill ha fler, men jag mår dåligt över om jag kommer orsaka att hon blir ledsen.

Jag antar att det som egentligen pågår är att jag inte riktigt litar på min partner när hon säger att hon inte vill ha fler heller…

Tack för att jag fick skriva av mig

Tja! Har precis börjat plugga och nu fattig student fem år framöver så tänkte det var dags att hissa flaggan. Har kollat runt lite och det verkar vara blandade åsikter. Vissa menar att ingen i Sverige bryr sig och det bara är att köra på medan varnar och säger att vpn är nödvändigt. Uppskattar om nån kan upplysa mig lite mer. Vet inte om det spelar nån roll men tänker mest använda Stremio för filmer och serier, inga spel då min dator är en fjuttig laptop som inte klarar nåt krävande.

Jag undrar verkligen varför det inte går att hitta riktigt fullkornsbröd här. Jag menar inte knäckebröd, utan mjukt bröd som man kan rosta, typ ett vanligt 100 % fullkornsbröd eller fullkornsvete som man kan köpa i mataffären i många andra länder.

När jag kollar på ”fullkornsbröd” i butikerna står det ofta bara 22 % eller 30 % fullkorn, resten är vanligt vitt mjöl. Det känns ganska vilseledande, eftersom det marknadsförs som ”hälsosamt”, men egentligen är det mest finmjöl.

Finns det någon förklaring till varför det är så här i Sverige? Är det helt enkelt ingen efterfrågan, eller är det bara så att butikerna inte vill sälja den typen av bröd? Och finns det faktiskt något märke som gör ett riktigt 100 % fullkornsbröd, mjukt och rostat, som jag kanske har missat?

Nytt konto då personen det handlar om kan finnas på Reddit.

Nyligen fick jag veta att en person i min närhet fuskar med bidrag och har gjort det i två år nu. Hen berättade det för mig efter några öl, och jag tror inte någon annan vet. Jag vill anmäla det till myndigheterna, helst anonymt, men när jag kollade på Försäkringskassans hemsida så står det att den anmälda har rätt att få ta del av hela anmälan, och då skulle hen kunna lista ut att det var jag som gjort det.

Finns det något annat sätt, så att hen inte får veta att hen blivit anmäld, t.ex att det ser ut som om FK fick egna röda flaggor? Jag kommer göra anmälan i alla fall, men vill helst försöka undvika dramat om det går.

En sida ur en tidning bakom många lager av tapet i ett hus som ska rivas. Stod t.ex. 1883, har jag för mig, på murstocken.

Jag tänkte bara att det kunde vara en kul grej att ta reda på årtalet och kanske även exakt vilken tidning det är. Men det kanske blir svårt, jag har ingen aning om det finns arkiv att kolla igenom osv.
Nu har vi ju en bra ledtråd där så det är väl inte så svårt att få fram ungefärligt årtal.
Inte för att jag måste få reda på vilken tidning det är, var bara en tanke ifall någon är intresserad och vill ha lite detektivarbete...

Hur är det möjligt att patienter blir lockade till att gå till dessa typer av vårdpersonal?

Nu är det dags att börja livet som en utarmad student. Mina erfarenheter av matlagning kan förlikas med 0, + att jag är livrädd för att råka understeka kött/kyckling. Kommer bli tråkiga 4 år om jag ska äta Grandiosa.

Ni som är studenter/exstudenter, vad är era tips?